Elefanter världens största
Ofta förekommer sammanslutningar av flera flockar till hjordar som har omkring medlemmar. Underarten nordafrikansk elefant Loxodonta africana pharaohensis som fram till talet förekom vid Sudans kustlinje och i Eritrea anses som utdöd. Savannelefant är vanligen aktiv på dagen. Det land med flest tämjda elefanter var Myanmar med över 5 individer. Afrikanska elefanter. Den afrikanska savannelefanten är världens största, landlevande däggdjur.
Intressant i sammanhanget är att liksom människor kan vara höger, och vänsterhänta, så är elefanter mer aktiva med den ena beten, oftast den högra, vilken i allmänhet är mer nersliten. Fullvuxna hannar kan väga över sex ton, men numera är det sällsynt. [26] Andra länder med många tämjda elefanter var, i ordningsföljd, Thailand (minst 3 ) [26], Indien (2 [26] eller upp till [27]) och Laos (minst 1 ) [26]. Kor av savannelefant bildar flockar med 9 till 11 medlemmar som leds av den äldsta kon.
På IUCN :s rödlista är elefanten listad som starkt hotad sedan Den afrikanska savannelefanten skiljer sig från den nära besläktade skogselefanten genom sina större öron, framåtriktade betar och sina fyra naglar hovar på framfoten och tre naglar på bakfoten. Savannelefant Loxodonta africana är en art i släktet afrikanska elefanter och är världens största landdjur. Ibland under regntiden kan hjordens storlek växa till individer.
Honans kons betar växer efter individens femtonde levnadsår bara i längden, och de kan därför se smalare ut. Ett undantag är Namiböknen där det finns en population med anatomiska anpassningar till området, till exempel tjockare fotsulor. Dessutom ingår, rötter, gräs, bark och frukter i födan. Födans sammansättning varierar beroende på årstid.
När den dominanta kon blir 50 till 60 år gammal övertar en annan ko flockens ledning. Ytterligare individer i flocken är nära besläktade kor och deras kalvar.
Savannelefant - Fakta, Kost, Livsmiljö & Bilder på
På grund av jakten efter elfenben och levnadsområdets omvandling försvann savannelefanten från många regioner av sitt ursprungliga levnadsområde. I bergstrakter förekommer savannelefanten ibland upp till 5 meter över havet [ 4 ] men främst vistas de i slättlandet. Den afrikanska savannelefanten lever i sociala grupper organiserade runt honor och deras kalvar. Kroppslängden ligger vanligen mellan 6 och 7,5 meter.
Jämförelsevis små elefanter som kanske var nära släkt med den nordafrikanska elefanten överlevde ännu längre i Mauretanien och kanske finns av dessa elefanter några få kvar. Den största populationen förekommer idag i östra och södra Afrika men även där är den ofta begränsad till nationalparker och andra skyddsområden. Elefanttjurar som bara har en bete, tros ofta vara mer aggressiva, och att de förlorat ena beten genom upprepade strider med andra tjurar.
Flockar med kor etablerar inget revir. På så sätt skrapas alltid mindre delar av och i vissa fall bryts betarna helt av.
Afrikanska elefanter är två olika arter – klassas nu som mer hotade
Tjurar når i genomsnitt en höjd på 3,2 meter och en vikt på omkring 5 ton. Savannelefantens hörsel och luktsinne är mycket bra utvecklade, och ofta framförs att synen synen är mindre bra, [ 5 ] vilket inte är sant, elefanter kan medan de springer fort, urskilja en buktning i sand, där någon grävt ner, och gömt ett lassorep för att fånga dem, och i farten identifiera och med snabeln avlägsna repet, vilket kräver relativt god syn.
Kor är med en genomsnittlig mankhöjd på 2,5 meter och en vikt omkring 2,8 ton mindre än hannar. En annan underart var L. Savannelefanter förekommer i olika habitat när det finns skugga, vatten och tillräcklig föda men de föredrar savannen. I områden där många människor bor blir den mer nattaktiv. Hos hanar tjurar blir de ibland 3 meter långa och kg tunga. Tjurar som blivit könsmogna lämnar flocken och lever ensam eller i ungkarlsflockar.
Det gäller främst västra Afrika. Under regntiden äter arten ofta papyrus Cyperus papyrus och smalkaveldun Typha angustifolia. De sydliga populationerna är mycket stabila, medan de nordligare starkt decimerats genom tjuvjakt. Arten betecknades tidigare ofta som stäppelefant men namnet savannelefant anses mer korrekt med hänsyn till dess biotop , och är det idag oftare förekommande namnet. Betar förekommer i allmänhet hos bägge kön.
Norr om Sahara fanns redan f. Blad från träd eller buskar äts främst under den torra perioden. Tidigare förekom arten i hela Afrika från Medelhavets kustlinje till Godahoppsudden. Därtill kommer en cirka 1 meter lång svans. Dessutom växer kons betar långsammare. Egentliga öknar undviks av arten. Enskilda individer når en mankhöjd på 4 meter och en vikt på upp till 9 ton. Betarna används för att gräva i marken, peta i träd eller för att försvara sig.
I Sydafrika , Namibia , och Zimbabwe ökar popuationerna genom tillgången av vatten, framför allt tack vare de vattenhål som anlagts för att turisterna skall kunna komma närmare djuren.