Utbrott 2 5 åring
Det kan skapa frustration. I ung ålder bär barn på många obearbetade känslor. Så det är bäst att alltid försöka ingjuta värderingar i dina barn om respekt och att behandla andra med omsorg. Att lära barn gränser är en grundläggande del i deras utveckling. Barnets ilska hindrar det från att höra någonting överhuvudtaget av vad du har att säga.
Hur hanterar man en 2,5 åring som slåss och sparkar?
Det är en del av barnets utveckling. Dina barn är mitt uppe i sin utveckling. De observerar allt deras arga föräldrar gör. Självklart betyder det inte att barn inte behöver någon disciplin alls. Det är vanligt att barn får utbrott, även för sådant som verkar vara små motgångar och misslyckanden. Så kom ihåg att hur du själv hanterar din egen frustration lämnar ett starkt intryck på dina barn. När barn får vredesutbrott brukar många föräldrar bli arga och skrika på dem.
Men det är långt ifrån till fördel för ditt barns inlärning. Istället för att förlora självbehärskningen är det bättre att följa några viktiga råd från experter inom positiv barnuppfostran.
Så vad kan du göra? För dem innebär disciplin att med våld lära dem att något är fel. Har ett barn på 2,5. Om ditt barn ofta blir upprörd över småsaker måste du försöka hjälpa ditt barn att se saker i rätt perspektiv. Om ditt barn försöker kommunicera till dig vad som stör henne kanske hon försöker uttrycka sig själv genom att skrika och gråta. Senaste uppdateringen: 15 maj, Det kan vara otroligt svårt att kommunicera med barn när de är arga.
Uppmuntra inte ditt barns dramatiseringar av småsaker. Det riskerar dock att skada familjebanden. Det är inte ovanligt att föräldrar inte vet hur de ska reagera när deras barn blir arga, och ännu mindre hur de ska prata med dem. När ditt barn får ett vredesutbrott är det oftast omöjligt att förhandla eller resonera med det. Ibland kanske de till och med tar till med hot och bestraffning. Det måste finnas en balans.
Visa istället intresse och hänsyn. Vissa tror dock att fysisk bestraffning ingår i uppfostran. Berätta för mig vad som är fel istället för att skrika, så löser vi det tillsammans. När barn får utbrott. När ett barn får ett vredesutbrott, börjar gråta, blir aggressivt eller kastar något tappar föräldrar ofta kontrollen över sitt lugn och blir arga. Ignorera inte ditt barn, och svara heller inte sarkastiskt.
Då är det viktigt att behålla kontrollen över sina egna känslor och att inte reagera impulsivt.
Skälen till att barn får vredesutbrott
Det är upp till barnets föräldrar att föregå med gott exempel. Genom att reagera på detta sätt lugnar du ner ditt barn medan du erbjuder lösningar på problemet. Om du tror att du genom att konstant skrika på dina barn hjälper dem att kontrollera sina känslor tror du verkligen fel. Du kan behöva söka hjälp och stöd om det är svårt att hantera, eller om barnet ofta får häftiga utbrott som påverkar livet med kompisar och i skolan.
Föräldrar måste vara de första att kontrollera sin ilska, för barn gör som föräldrarna gör och inte som de säger. Därför uttrycker de sig genom ilska och frustration utan återhållsamhet, och ofta genom att slänga sig på golvet, sparkandes och skrikandes. Genom att göra det lugnar du ner situationen och det blir lättare för dig att föra en dialog med ditt barn. Efter en evighet av skrik: “D-d-d-d-du tog av min fleecetröja!!”.
Det är kul men så jäkla jobbigt ibland. Barn är faktiskt väldigt intelligenta, och är fullt kapabla att förstå vad du försöker säga till dem. Att vara förälder är att vara en förebild. Annars kan din reaktion ha en negativ påverkan på ditt barns känslor, och till och med bli en traumatisk upplevelse för barnet. Ofta står jag bara där med en skrik-gråtande unge som kanske ligger i en stel båge på golvet eller trottoaren och jag fattar inte var det gick fel.
Inget av det vi säger innebär att du ska ge med dig för ditt barns varenda infall eller motsättning. Fråga henne sedan lugnt vad som händer. Det låter ditt barn reagera på ett positivt sätt. Det är inte konstigt att de ännu inte hunnit lära sig att hantera sina känslor som de flesta vuxna kan. Det skapar den rätta stämningen för att hon ska känna att du lyssnar och bryr dig. Mycket egen vilja, stor integritet. Behåll istället lugnet, och ställ dig så att du hamnar i ögonhöjd med ditt barn.