Vad kämpade svarta handen för 51
Målet med den svarta handen var föreningen av alla södra slaviska folk till den enda slaviska nationalstaten Jugoslavien - med Serbien som dess ledande medlem - och att skydda de slaver och serber som fortfarande lever under österrikisk-ungerskt styre med alla nödvändiga medel. Resultatet av dessa oenigheter var att kejsaren hade liten kärlek till sin brorson och borste vid tanken på Franz Ferdinands framtida uppstigning till tronen.
W.E.B. I synnerhet Österrike-Ungern utgjorde ett hot på grund av dess närhet till Serbiens norra gräns. Han kände att det gamla systemet, som tillät etniska tyskar och etniska ungrare att dominera, inte kunde hålla. Nationalistiska känslor och kamp för autonomi resulterade ofta i offentliga upplopp och sammanstötningar med de härskande myndigheterna som i Wien och i Budapest De österrikiska-ungrarna svarade hårt på orohändelser, skickade in trupper för att bevara freden och stängde upp de lokala parlamenten.
De högt rankade, serbiska, militära positionerna hos dess grundande medlemmar satte gruppen i en unik position för att utföra hemliga operationer djupt inom Österrike-Ungern själv. Franz Ferdinand hade lite tålamod för den härskande Habsburg-klassens framträdande pompa. Deras olika anti-österrikiska propagandakampanjer var särskilt utformade för att locka och rekrytera arga och rastlösa slaviska ungdomar med starka nationalistiska känslor.
Sommaren sträckte sig det nu 47 år gamla österrikiska-ungerska riket från de österrikiska alperna i väster till den ryska gränsen i öster och sträckte sig långt in på Balkan i söder karta. Han trodde starkt att detta var det enda sättet att hålla imperiet ihop och säkra sin egen framtid som dess härskare. Det var samma grupp som skulle hjälpa till att planera och stödja mordet på ärkehertig Franz Ferdinand elva år senare.
Franz Ferdinand trodde att det bästa sättet att återfå befolkningens lojalitet var att göra eftergifter gentemot slaverna och andra etniciteter genom att ge dem större suveränitet och inflytande över imperiets styrning. Den första dog emellertid i spädbarn och den andra begick självmord Genom arvsrätt blev kejsarens brorson, Franz Ferdinand, nästa i rad för att styra Österrike-Ungern. Han motstod alla föreställningar om politisk reform och betraktade sig själv som den sista av de europeiska monarkerna i skolan.
År var Serbien en av de få oberoende slaviska staterna i Europa, efter att ha fått sin autonomi bitvis under det föregående århundradet efter hundratals år av ottomanskt styre.
Första världskriget - Wikiwand
Svarta handen skickade ofta spioner till Österrike-Ungern för att begå sabotage eller för att främja missnöje bland slaviska folk inom imperiet. Allt som potentiellt var dåligt för sin kraftfulla nordliga granne sågs som potentiellt bra för Serbien. Dessa inkluderade österrikiska tyskar, ungrare, tjeckar, slovaker, polacker, rumäner, italienare, kroater och bosnier bland andra. Dess olika etniska grupper och nationaliteter tävlade ständigt om kontroll i en stat som huvudsakligen styrdes av den österrikiskt-tyska Habsburg-familjen och de ungerska medborgarna - som båda motsatte sig att dela majoriteten av sin makt och inflytande med resten av imperiets olika befolkning.
Svarta handen bildades den 10 juni av Dragutin Dimitrijević, även kallad Apis, som var general i den serbiska armén och underrättelsetjänstens chef. Men imperiet var långt ifrån enat. Det var den näst största europeiska nationen bredvid Ryssland och skröt med en multietnisk befolkning bestående av minst tio olika nationaliteter. Den serbiska nationalisternas stora dröm var föreningen av slaviska folk till en enda suverän stat.
Ändå var orolighet konstant i nästan alla delar av riket År hade kejsaren Franz Josef - en medlem av det långvariga kungliga huset Habsburg - regerat Österrike kallat Österrike-Ungern från i nästan 66 år. Den sista av dessa monarker, kung Alexander I, avsattes och avrättades av ett hemligt samhälle bestående av nationalistiska serbiska arméofficerer kända som Svarta handen. De ottomanska , österrikiska-ungerska och ryska imperierna kämpade emellertid ständigt för kontroll och inflytande över Balkan och serberna kände sig ständigt hotade av sina mäktiga grannar.
Som monark var Franz Josef en stark tradition och förblev så långt in i de senare åren av sin regeringstid, trots de många stora förändringarna som hade lett till att den monarkiska makten försvagades i andra delar av Europa. Med medborgarrättsrörelsen i USA – avses kampen för lika medborgerliga rättigheter för alla medborgare i USA under denna tid, framför allt kampen för att de svarta skulle tillerkännas samma rättigheter som de vita.
Sarajevos huvudstad. Situationen blev upprörd av det faktum att pro-österrikiska monarker - med nära band till Habsburgarna - hade styrt Serbien sedan slutet av talet. Han instämde inte heller med sin farbrors hårda inställning till rättigheterna och autonomin för imperiets olika nationella grupper. Franz Josef ansåg inte Sophie vara en lämplig framtida kejsarinna eftersom hon inte direkt härstammade från kungligt, kejserligt blod.
Du Bois var en viktig röst för svartas rättigheter under perioden.
Svarta handen är känd för att ha legat bakom skotten i Sarajevo den 28 juni mordet på kronprins. Kejsaren Franz Josef födde två barn. För att nå sitt panslaviska mål var gruppen beredd att ta till terrormetoder.
Första världskriget
Detta inkluderade arméöverste Dragutin Dimitrijević, som senare skulle bli chef för den serbiska militära underrättelsetjänsten och ledare för Svarta handen. Farbror och brorson kolliderade ofta över skillnader i inställning till att styra det stora imperiet. Spänningen mellan dem blev ännu starkare när Franz Ferdinand år tog sin fru grevinnan Sophie Chotek som sin fru. Gavrilo Princip, en enkel brevbärares son, insåg förmodligen inte vid den tiden att genom att avfyra de tre ödesdigra skotten startade han en kedjereaktion som skulle leda direkt till början av första världskriget.
Han föreställde sig en eventuell uppkomst av en typ av "Förenta staterna i Stora Österrike", där imperiets många nationaliteter delade lika i dess administration. För många av dem utanför den tysk-ungerska härskande klassen representerade imperiet inget annat än en odemokratisk, undertryckande regim som ockuperade sina traditionella hemländer. På morgonen den 28 juni sköt och dödade en årig bosnisk nationalist vid namn Gavrilo Princip Sophie och Franz Ferdinand , den framtida arvtagaren till tronen i Österrike-Ungern det näst största imperiet i Europa i Bosnien.
Gruppen njöt av den etniska och nationalistiska striden som hade överträffat Österrike-Ungern och försökte fånga lågorna i dess nedgång. Majoriteten av serberna var starka nationalister och kungariket såg sig vara det stora hoppet för de slaviska folkenas suveränitet på Balkan.